Home Kattens rättsställning Länsstyrelsens ansvar

fredag24 november 2017

Länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter

Textstorlek

Kommuner har fr. o. m. den 1 januari 2009 inte längre tillsynsansvaret för djurskyddslagstiftningen. Tillsyn för djurskyddslagstiftningen har flyttats till länsstyrelsen.

Enligt 24 § 2 st. djurskyddslagen samt 59 § djurskyddsförordningen ska länsstyrelserna se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs. Ansvaret för att lagstiftningen efterlevs medför ett ansvar att faktiskt ingripa vid brister i djurskyddet. Den som är tillsynsansvarig har möjlighet och en skyldighet att genom direkt ingripande lösa problem inom sitt område. JO har uttalat att en myndighet som har befogenhet att ingripa ska ingripa när ett ingripande behövs. Länsstyrelsens tillsynsansvar innebär alltså både ett ansvar för att djurskyddsorganisationer hanterar djuren i enlighet med djurskyddslagstiftningen och ett direkt ansvar för att djurskyddet upprätthålls inom länets kommuner (att djur inte blir lidande, lämnas utan mat och tillsyn o.s.v.).

Den bestämmelse som snarast blir aktuell i fråga om en katt som är övergiven (utan tillräcklig tillsyn) är 32 § i djurskyddslagen där det sägs att ett djur som är utsatt för lidande ska omhändertas om det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t.ex. då ägaren är okänd och inte går att nå. Enligt uttalanden i motiven ska enbart det faktum att ett djur är övergivet innebära en presumtion för att djuret lider. (1) I den situationen aktualiseras länsstyrelsens (länsstyrelsen är enligt 59 § djurskyddsförordningen kontrollmyndighet) ansvar för djurskyddet. Polismyndigheten har samma skyldighet att ingripa.

_________________
(1) Att även en övergiven katt omfattas av djurskyddslagen framgår bl.a. 1 § djurskyddslagen enligt vilken lagen avser vård och behandling av husdjur samt andra djur om de hålls i fångenskap eller används som försöksdjur. Husdjur, som t.ex. hund och katt, omfattas därmed även om de inte hålls i fångenskap (se t.ex. prop. 1987/88:93 sid. 49 och prop. 1989/90:118 sid. 17 samt Statens jordbruksverks yttrande 29/1 1996 i ärende 34-4107/9. Även i förarbetena till 23 § jakträttslagen gör man en tydlig skillnad mellan vilda djur respektive hund samt katt (Prop. 1963:136 sid. 42).

Av: Shalini Persson, jurist

BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress