Home Kattens rättsställning Kattens rättsställning

fredag24 november 2017

Kattens rättsställning

Följande texter är citerade ur Djurskydd, Fakta och tips, 2005 av Helena Striwing och Mikael Åslund

Helena Striwing har arbetat med djurskyddsfrågor och regelsystemet runt djurens välfärd i mer än 20 år och även utgivit böcker inom ämnet. Den första boken "Djurplågeri" utkom 1987 på Norstedts förlag och innehåller referat av ett 100-tal domar om djurplågeri från tings- och hovrätter. Boken används av domstolar som referenslitteratur. Den andra boken, "Djur som brottsoffer" utkom 1998 på Nya Doxa och innehåller ett 30-tal rättsfallsreferat och bl. a. ett avsnitt om vad man trodde sig veta om sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor. Helena Striwing är jurist. Hon har också en fil. kand. i psykologi, kriminologi och rättssociologi och har även läst American Law, rättsmedicin, och på senare år inom ämnet "Criminal Profiling" bl. a. om psykopati, sadism, familjevåld, seriemord, kriminalvetenskap m.m. Ytterligare två böcker har Helena skrivit tillsammans med polisinspektör Mikael Åslund. Dom gav ut "Utredning av vanvård" 2002 och i maj 2005 "Djurskydd Fakta och tips", som bygger på det kompendium som Helena gav ut 1998, och som sedan länge är slutsålt.

Mikael Åslund är polisinspektör och miljöbrottsutredare med mångårig praktisk erfarenhet av djurhållning.

Arvet från förr

Den gamla synen på katten som en välkommen råttfångare runt bostaden och i ladugården, men som en fredlös skadegörare så snart den begav sig utanför den gård eller tomt där den hörde hemma, har inte längre stöd i lagen sedan 1987, då 23 § lagen (1938:274) om rätt till jakt upphävdes. Detta betyder att katter inte längre riskerar livet om de lämnar den gård eller trädgård där de hör hemma, något som katter gärna gör. Lag och rättspraxis ger numera katter denna rörelsefrihet, samtidigt som kattägare har i lag föreskrivna skyldigheter att utöva tillsyn över sina katter. Med denna lagändring flyttades katten ut ur jaktlagstiftningen och in i den s.k. tillsynslagen, 7 §. Man föreställer sig gärna, att jaktlagens regler om dödande därmed inte kan vara tillämpliga.

Läs mer

Tillstånd att döda katt

För att få döda en katt inom tätbebyggt område krävs polismyndighetens tillstånd och det är straffbart enligt tillsynslagen att döda en katt utan sådant tillstånd. Underförstått är det frågan om fällfångst och att skjuta. Tillstånd att avlossa skott stöds på 3 kap. 6 § ordningslagen (1993:1617). Polismyndigheterna är restriktiva med tillståndsgivningen och tillståndet skall vara tidsbegränsat. När katter betraktas som "skadedjur" och av denna anledning skall infångas och dödas är det främst "skada eller olägenhet för människors hälsa" som avses. Före Miljöbalken (MB) talade man om "sanitär olägenhet'.

Läs mer

Katten som husdjur

Det har framgått att katter av ädelras skall betraktas som "hittegods" om ägaren förlorar sin besittning till dessa djur. Att våra vanliga husdjur, i vilket begrepp ingår även katt och hund, skall betraktas som "husdjur" även när de inte hålls i fångenskap framgår av prop. 1987/88:93 s. 49, där detta uttryckligen fastslås. Konsekvensen härav är att DL ansetts tillämplig på sådana djur.

Läs mer

Övergivna eller förvildade katter

I vårt land finns inga egentliga vildkatter, men däremot ett stort antal katter som med svårighet eller inte alls kan härledas till någon ägare. Det finns anledning att tro, att en hel del av dessa katter skulle kunna återförenas med sina ägare om kattägare hade haft för vana att i större utsträckning låta märka sina djur.

Läs mer