Home Förvildade katter/TNR Mer om TNR Artiklar Mer on TNR Artiklar Kontroll av TNR kolonier av länsstyrelser

söndag20 maj 2018

Kontroll av TNR kolonier av länsstyrelser

Textstorlek

Länsstyrelsen har som kontrollmyndighet uppdraget att utöva tillsyn så att djurskyddslagen efterlevs. Katter som lever i TNR kolonier ingår också i djurskyddslagen och en sådan koloni kan bli föremål för inspektion. Självklart är det bra att även TNR kolonier ska uppfylla djurskyddslagens krav och länsstyrelsens djurskyddsinspektörer ska ha möjlighet att utföra inspektioner.

Det händer dock, när en djurskyddsinspektör eller länsstyrelse är negativ inställd till TNR-metoden, att detta synsätt präglar handläggningen av ett ärende.

Med denna artikel vill vi informera dig om hur du kan bemöta eventuella anmärkningar som din TNR koloni har fått efter en inspektion från en djurskyddsinspektör. Det finns även användbart material för dig som har hand om en ohanterbar eller skygg katt.

Katterna är ohanterbara/skygga

skyggkattIbland använder en djurskyddsinspektör, för att försöka få styrkt att djurhållningen inte uppfyller djurskyddslagens krav, det faktum att förvildade katter är ohanterbara. Man anser att tillsynen skulle vara otillräckligt hos ohanterbara katter.

Enligt 3§ Djurskyddslagen ska djur ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Sedan 1998 är djurskyddslagen även tillämplig på vilda djur som lever i det fria och som samtidigt används i djurförsök. Förutom att djurskyddslagen uttryckligen stadgar att djur ska ges tillräcklig tillsyn anger departementschefen i proposition 1987/88:93, som behandlar vår nuvarande djurskyddslag (1988:534), att det är viktigt att tillsynen anpassas till djurhållningen.
I proposition som behandlar förslaget om att även vilda djur som lever i det fria och som används i djurförsök ska ingå i djurskyddslagen, anger departementschefen att sådana vilda djur som släpps fria av naturliga skäl inte kan omfattas av bestämmelserna i lagen som anger att djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. (Prop 1997/98:28)

Med hänsyn till att den förvildade katten precis som fritt levande vilda försöksdjur ingår i djurskyddslagen samt att dennas beteende är att jämföra med det viltlevande djuret så torde även visa avsteg från tillsynskraven göras för förvildade katter.

För att kunna uppfylla tillsynskraven behöver djuren inte vara hanterbara

Tillsynskraven i djurskyddslagen innehåller inget uttalat krav på att djur ska vara hanterbara. Inte heller förarbetena talar för att katter (eller djur överhuvudtaget) ska vara hanterbara för att kunna uppfylla tillsynskravet. Skulle så vara fallet så skulle t ex hållande av frigående ”hobbyhöns” eller hållande av ”ladugårdskatter” inte anses uppfylla djurskyddslagens tillsynskrav. Inte heller djurparker som hålder vilda djur i fångenskap skulle uppfylla kraven. Dessutom kan man ifrågasätta, när det gäller till exempel hönshållning i dagens djurindustri, som ju är fullt lagligt, hur pass bra tillsyn man kan utöva över ett par tusen mer eller mindre frigående och i utseendet identiska djur.

Tillsyn av ej instängda djur

Enligt Statens Jordbruksverket § 16 Föreskrifterna för hållande av hund och katt (Saknr. L102) ska tillsyn på katt ske minst två gånger om dagen. I Jordbruksverkets dokumentation till dessa föreskrifter (Dnr 31-6478/07) uppger jordbruksverket att ”tillsyn två gånger per dag är speciellt viktigt då de är instängda antingen i lägenhet, annan bostad eller i katt- eller hundstall.” Det uppges även att det av naturliga skäl kan finnas svårigheter att utföra tillsyn 2 gånger dagligen vad gäller ”en utekatt som inte dyker upp varje dag” eller ladugårdskatter. Jordbruksverket är av den åsikten att om man ”erbjuder katten mat minst två gånger om dagen så lär den sig den rutinen och kommer hem vid mattillfällena.”

Det finns djur som i juridisk mening hålls i fångenskap men inte hålls instängda i hem, stall eller hage och som har stor rörelsefrihet, till exempel ladugårdskatter. Ett annat exempel kan är hållande av brevduvor. Vid tävlingar släpps de dessutom ut många mil bort från deras hem för att på egen hand klara sig tillbaka dit, en resa som kan ta flera dagar. Vid varje tävling försvinner det ett antal duvor och visa hittas aldrig tillbaka. Brevduvor omfattas av djurskyddslagen och därmed även av lagens  tillsynskrav. Trots att risken för skador och/eller sjukdom är störst just under duvornas flygresa, när de inte står under djurhållarens tillsyn, finns det inga hinder inom djurskyddslagen att utöva denna verksamhet.

TNR och viltrehabilitering

viltrehabViltrehabilitering är i Sverige en laglig och accepterad form att ta hand om vilda djur. TNR kan i många aspekter jämföras med viltrehabilitering, som utgår ifrån samma principer: man tar hand om djur som ej är socialiserade med människor för att senare återplacera dem i sin ursprungsmiljö. Den stress som ett vilt djur utsätts för vid infångande, behandling och rehabilitering är knappast mindre än den som förvildade katter upplever av samma moment.

Även vilda djur som hålls i fångenskap omfattas av djurskyddslagen och därmed bör samma problematik finnas här vad gäller lagefterlevnad.

Enligt djurskyddslagen 4 § ska djur hållas på ett sådant sätt att det ger dem möjlighet att bete sig naturligt.  Tillsammans med föreskrifterna för hållande av hund och katts allmänna råd att katter som levt utomhus och är förvildade inte bör tvingas leva inomhus anser vi TNR vara ett humant sätt att ta hand om dessa förvildade katter.


Måtten för kojor till katter i TNR kolonier

Kojor till katter i TNR kolonier ska helst inte vara för stora då annars mycket kroppsvärme går förlorad. En djurskyddsinspektör kan dock tycka att kojorna inte uppfyller kraven på minimått som angivs i Jordbruksverkets Föreskrifter för hållande av hund och katt (se 1 kap 11 §, 3 kap 11-12 §) och att det istället ska byggas inomhusutrymmen i full takhöjd, dvs minst 1,9 m. Det finns dock inga minimått på utomhuskojor till utekatter angivna i lagstiftningen. Minimått för burar och boxar är riktade till katter som hölls inomhus, i rastgård eller i utrymmen för permanent katthållning och som av dessa anledningar har begränsade möjligheter att själv välja en liggplats där de kan vara ensamma om inte detta ordnas av djurhållaren.

Det finns nu gällande föreskrifter (LSFS 1982:21 del III stycke 4) för hållande av katter i lösdrift utomhus med tillgång endast till kojor. Dessa föreskrifter innehåller rentav ritningar över hur sådana kojor ska utformas. Ritningen visar den typen av kattkoja som bland annat Göteborgs Katthjälp rekomenderar ska användas i TNR-kolonier. (Föreskriften och ritningarna går att återfinna på Jordbruksverkets hemsida.) I samma föreskrift 4.61 första stycket, 2 mening anförs följande: ”En bolåda får inte vara så stor att katterna kan få svårighet att hålla värmen”. Dessa föreskrifter avser förvisso katter som föds upp till försöksdjur, men man måste ändå rimligen kunna utgå ifrån att Jordbruksverket inte föreskriver ett visst skydd för katter som ska användas till försöksdjur som inte uppfyller djurskyddslagens krav på ”tillräckligt skydd”. En motsatt tolkning skulle innebära att ett tillräckligt skydd för försöksdjur i Sverige enligt nämnda föreskrift är otillräckligt ur djurskyddssynpunkt enligt svensk lag.

skissSkiss ur LSFS 1982:21. Föreskrifterna hänvisar till denna skiss även vad gäller utformning av "bolådor" till katt.


Om det i katternas miljö inte finns andra ställen att söka skydd mot väder och vind än i kojorna är det dock viktigt att samtliga katter samtidigt har tillgång till en liggplats.  Genom att förvildade katter har stor socialkompetens med de andra gruppmedlemmarna sover de gärna ihop med några andra katter och behövs det oftast inte en koja till varje katt om kojorna kan rymma fler katter samtidigt.

Katter är inte helt solitära djur

Det finns fortfarande djurskyddsinspektörer som tror att katter per definition är solitära djur och att de därav inte mår bra av att leva i gruppförhållanden.

Uppfattningen att katter skulle vara solitära djur är något som de senaste årtionden har motbevisats av många vetenskapliga studier. Framförallt katter som är födda inom kattkolonier har oftast stor socialkompetens vad gäller umgänge med andra katter. I Jordbruksverkets dokumentation till Föreskrifterna för hållande av hund och katt (Dnr 31-6478/07) uppges att ”Även katter är ganska sociala. Det stämmer inte att katter är helt solitära djur som man förut har hävdat. Tvärtom hävdar Ottaway och Hawkins (2003) att katter är sociala om de kan och lever i grupper mestadels bestående av honkatter som är släkt med varandra och deras ungar, och att de lever någonstans där det finns mat.”


Katter är inte anpassade till det Svenska klimatet och fryser på vintrarna

Vet. med. Dr. Per Michanek, Professor emeritus Krister Sällvik och Professor i fysiologi Jan Nedergaard har var för sig för oss förklarat att katter som är anpassade till uteliv på vintern, dvs lever utomhus året runt och har tillräckligt med föda, inte har något behov av uppvärmda hus, lika lite som katter i tropikerna skulle ha behov av luftkonditionerade utrymmen. Det skydd som acklimatiserade, väl utfodrade katter kan behöva vid hårt väder, då vind och nederbörd tillfälligtvis kan ge stor avkylningseffekt, tillgodoses fullt ut i en icke uppvärmd koja.

Läs mer om detta här.


Tillstånd för hållande av 10 eller fler katter


Finns det 10 eller fler katter inom kolonin kan länsstyrelsen förelägga att ansöka om ett s.k. § 16 tillstånd.

Enligt § 16 Djurskyddslagen (DL) ska, bland annat, den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller sällskapsdjur ha tillstånd för verksamheten. Enligt rådande föreskrifter för hållande av hund och katt (Saknr. L120) om kravet på tillstånd enligt 16 § DL anses verksamhet av större omfattning när det gäller katter vara ”hållande av 10 eller fler katter äldre än 12 månader”.

Om TNR kolonier verkligen ska omfattas av tillståndskravet kan man ifrågasätta. Tillståndskravet infördes år 1965 och utvidgades därefter så att den idag även omfattar sällskapsdjur. Kravet är utformad efter hållande av djur som sällskapdjur eller bruksdjur. Departementschefen yttrade i förarbetena som föregick utvidgningen att Jordbruksverket, med hänsyn till den föreslagna vidgningen av bestämmelsernas tillämpningsområde, borde ges möjlighet att föreskriva om undantag från kravet på tillstånd och att undantag t ex kan vara befogat för den som på landsbygden håller ladugårdskatter i större omfattning. (Prop. 2001/02:93) Denna möjlighet har lagts till i § 16 DL 4:e stycke.

Jordbruksverket anför i Prop. 2007/08:63 med hänvisning till myndighetens redovisning till Jordbruksdepartementet om regelförenklingsarbete (dnr Jo2007/598), att 16 § DL bör förenklas och förtydligas för att bl.a. säkerställa att enbart de verksamheter där det finns ett tydligt behov av tillstånd ska omfattas av bestämmelsen. Regeringen har instämt i
Jordbruksverkets påpekande och har beredd Jordbruksverkets förslag rörande 16 § DL vidare. Frågan tas i skrivande stund upp i den pågående utredningen av djurskyddslagstiftningen.

TNR-metoden är inte att betrakta som en djurhållning med sällskapsdjur eller bruksdjur utan som en metod för att hantera problemen med, och på sikt minska, det stora antalet förvildade katter i Sverige. Den som avlivar en del av beståndet har idag inga förpliktelser som helst att rätta sig efter vad gäller katterna som lämnas kvar.

Med hänsyn till vad nämns ovan samt det faktum att förvildade katter inte hålls som sällskapsdjur eller bruksdjur bör länsstyrelser överväga om ett § 16 DL tillstånd överhuvudtaget är aktuellt vad gäller kolonier med förvildade katter.

Det kan även nämnas att man i andra länder som har likadan lagstiftning vad gäller tillstånd för verksamhet med sällskapsdjur, ges dispens från tillståndskravet till de som jobbar med TNR-metoden.

 

Kontrollavgift

När länsstyrelsen anser att det efter första inspektionen behövs en uppföljande kontroll kan de ta ut en avgift för den uppföljande kontrollen. Se Jordbruksverkets föreskrifter om offentlig djurskyddskontroll (Saknr. L44). De får inte ta betalt för en extra kontroll om det inte har konstaterats brister i efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen vid första inspektionen. Dessa brister ska anges i kontrollrapporten som ska skickas ut till ansvariga för kolonin.

Djurskyddsinspektörens personliga åsikter inte relevanta

Det finns en del djurskyddsinspektörer och länsstyrelser som anser att förvildade katter mår bäst av att avlivas. Omhändertagande enligt TNR metoden anser de medför för mycket stress för katterna.

En djurskyddsinspektör/länsstyrelse ska se till att djurskyddslagen blir efterlevd. Jordbruksverket har uttalat att det inte finns några hinder att jobba med TNR i Sverige. Djurskyddsinspektörens åsikter vad gäller på vilket sätt förvildade katter ska tas om hand, så länge detta sker enligt djurskyddslagstiftningen, är inte relevanta och ska aldrig avgöra hur ett ärende handläggs.  Det kan förvaltningstekniskt t.o.m. anses vara olämpligt då inspektörens/länsstyrelsens förutfattade åsikter om förvildade katter kan prägla hanteringen av ärendet på ett sätt som inte är förenligt med bl a förvaltningslagen. Att, istället för att följa lagstiftningen, låta ens egna åsikter styra handläggningen äventyrar även rättsäkerheten för den kontrollerade.

Överklaga ett beslut

Alla formella beslut från länsstyrelsen kan överklagas. Länsstyrelsen ska informera dig om hur man överklagar samtidigt som man skickar ut beslutet till dig.

 

BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress