Home Förvildade katter/TNR Mer om TNR Artiklar Mer on TNR Artiklar TNR i USA: Sacramento, CA

lördag24 februari 2018

TNR i USA: Sacramento, CA

Textstorlek

Ett samarbete mellan förespråkare och skeptiker

Kombinerade insatser från Sacramento Stad och lokalt ideellt arbete har lett till en stabil och frisk kattkoloni.

För vissa människor i den Kaliforniska huvudstaden är Miller Parkett ställe där man kan slappna av, ta en fika eller segla ut på Sacramento River. För andra är det en bra plats att dumpa katter på. I över ett decennium har diLuck hittat de levandebevisen för människans försummelse och detta i form av förvildade katter som kikar fram i buskar, sociala tamkatter som hittas i igentejpade lådor och transportburar samt de hemlösa kattungarna som tar efter det förvildade beteendet från sina mödrar.
– Miller Park harvarit ett dumpställe i många år, säger diLuck, grundare och numera utvecklingsdirektör på ”Happy Tails Pet Sanctuary”.

– Folk ser att det finns katter här så då öppnar de bildörren och kastar ut sin egen katt.

Första gången diLuck träffade katterna var1993, när hon höll på att skriva en artikel om dumpade djur. Hon ville med egna ögon se det som en vän hade berättat för henne. Vid den tiden var kolonin inte stor. En av katterna varen social ljusbrun katt som diLuck planerade att ta med sig hem dagen efter, men katten försvann för att aldrig visa sig igen. Kolonin växte stadig och diLuck började, först ensam och sen med andravolontärer via hennes ideella förening, fånga in och kastrera katterna.

Fler dumpade katter

Inom ett par år verkade det som att Happy Tails hade alltunder kontroll, år 1996var hela kolonin kastrerad. Men lyckan var kortvarig. Våren efterbörjade folk överge sina katter igen vid floden och kolonin växte lavinartat. Volontärerna hos Happy Tails försökte hinna med att ta handom alla nya katter som oftast var dräktiga eller okastrerade. År 2003fanns det mer än 100 katter i parken. Katterna hoppade in i båtar och urinmarkerade bildäck medan välmenande, men inte så långt tänkande, djurvänner matade katterna.

Genom att det kastades ut mat från bilarna, associerade katterna varje bil med en måltid. Så fort en bil kom körandes in på båthamnen dök det upp ett 50 tal katter som tiggde mat från chauffören. Snart fanns även skunkarna på plats i stora antal. Kunderna som hyrde båtplatser i hamnen ville att skunkarnas kulle försvinna och kommunen anlitade en jägare som i en natt dödade 120 skunkar vilket i sin tur utlöste mycket kritik från djurskyddsorganisationer.

Efter att kommunens agerande sågats av många invånare insåg man att det behövdes en nystrategi för att lösa konflikterna mellan människor och djur, inklusive de förvildade katterna.

Skeptiker blev entusiaster

En arbetsgrupp blev tillsatt för att under söka andra lösningar för att lösa situationen i Miller Park och i hamn området. Arbetsgruppen utgjordes av The Humane Society of the United States, kommunens avdelningar för Fritid och Kultur och Park och Natur, det kommunala djurskyddet, en veterinärklinik och ett flertal små djurskyddsorganisationer, bland annat diLucks Happy Tails Pet Sanctuary.
– Det var mycket gräl i början i gruppen på grund av de många olika personligheter och åsikter om vad som borde göras, berättar diLuck.

Claudia Schlachter, sekreterare i en av de andra djurskyddsföreningarna i arbetsgruppen, berättar att några av de mest skeptiska tjänstemän från kommunen senare blev några av de mest entusiastiska medarbetare i projektet.
– De tre första månaderna så pratades och informerades det bara om TNR i själva arbetsgruppen. Det var en väldig intressant process då vi till slut kom fram till att vi alla var på samma sida, att vi skulle genomföra ett TNR projekt, i samtycke med alla inblandade parter. En del diskussioner om ev. flytt av katterna till ett annat område och åsikter om att katterna inte borde uppehålla sig nära båtarna ledde till en kompromiss; att katterna skulle flyttas till en tryggare del av parken. Planen var att flytta katternas matställe ca 150 meter i veckan.


Gediget samarbete

tnrsacramentoUnder tiden, i december2003, började en grupp tnrsacramento.pngpå ca 15 volontärer att fånga in katterna för att få de kastrerade hos ideellt arbetande veterinärer från kliniken som ingick i arbetsgruppen. Alla hade något att bidra med: kliniken sponsrade inte enbart med gratis arbete från veterinärerna utan även med materialet som användes på kliniken för att ta handom kolonikatterna. The American Humane Society sponsrade medkostnaderna för vaccination, kommunen bidrog med lunch för alla volontärer på kliniken. Hamnanställda hjälpte till med skötsel och matning, de snickrade ihop matstationer där skunkarna inte kunde komma åt maten och där katterna samtidigt kunde söka skydd. Parkpatrullen höll koll på folk som hade för avsikt att dumpa sin katt.

Inga kattungar!

tnrsacramento283 katter blev fångade, varav 25 procentomplacerades i goda hem när det visade sig att de var sociala. Tre katter somnades in pga sjukdom och 59 katter släpptes tillbaka tillkolonin. Och det bästa av allt, på våren föddes det för första gången inga nya kattungar! Ett avtal tecknades mellan kommunen och Happy Tails där man har kommit överens att Happy Tails fångar in nya katter som kommer till kolonin, sociala ska omplaceras och förvildade ska kastreras och släppas tillbaka. Volontärer matar två gånger om dagen och håller kontakt med veterinärkliniken vad gäller katternas hälsa.

Schlachter förde journaler på alla katter som ingick i projektet i Miller Park för att kunna visa att projektet hade varit effektivt. När alla insåg att projektet fungerade hade man samtidigt skaffat sig kunskap och information till att kunna jobba vidare med TNR metoden.

Varje månad styr Schlachter upp att en klinik ställer upp endag med kastrering av katter från Miller Park men även från andrakolonier som man jobbar med. Nyligen har kommunens djurhem erbjudit Schlachter att använda deras klinik vissa söndagar. Det kommunala djurskyddet var så imponerad av TNR-projektet i Miller Park att man gärna ville fortsätta jobba med TNR i andra områden.

Information är nyckeln

Genom att ha varit samordnare och volontär hos både statliga och privata djurhem ser Schlachter vikten av att informera och bygga broar.

Varje dag får hon in vädjan om hjälp med förvildade katter från allmänheten. Även om volontärantalet är uppe i 180 räcker antalet fortfarande inte till för att kunna täcka behovet av hjälp med TNR-projekt. Nyligen har Schlachter hjälpt anställda på en skola efter att de hade orsakat rabalder genom att fånga in en koloni katter för avlivning. Bland en av dessa katter fanns en icke hemlöskatt vars ägare bodde nära skolan. När en nykattkoloni snabbt tog upp de uppkomna platserna, hänvisade det kommunala djurskyddet till Schlachter som upplyste skolan om TNR, delade ut broschyrer i området och organiserade en infodag om humant djurskydd för skolansstudenter.
– Det hela resulterade i att skolan och de omkringboende började samarbeta, berättar Schlachter. Vi hittade den anonyma mataren som var villig att samarbeta, vi fångade in katterna, släppte tillbaka dem och alla blev glada.

Vad som i slutänden kommer att göra livet för katterna bättre, anser Schlachter, är en kultur som påvisar att det inte är okej att låta katter klara sig själva. ”I grund och botten handlar alltom utbildning” säger hon. ”Utbilda folk om TNR, utbilda folk om ansvaret för deras katter”. Det är vad som kommer att ge förändring.

 


Översatt från: Feral Cats. A tale of five cities
Nancy Lawson, Animal Sheltering, 2005
www.animalsheltering.org

BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress