Home Förvildade katter/TNR Mer om TNR Artiklar Mer on TNR Artiklar TNR i USA: Louisiana

söndag19 augusti 2018

TNR i USA: Louisiana

Textstorlek

Caroline Page jobbar för Louisianas SPCA (Society for the prevention of cruelty to animals) och försöker som koordinator i kattfrågor hitta en bra balans mellan alla dem som är berörd av problematiken omkring hemlösa och förvildade katter. För två decennier sedan, när Caroline Page var i den åldern där de flesta människor inte bryr sig om särskilt mycket merän vem som är snygg och vem som inte är det, började hon sin karriär med att hjälpa djur.

Hon kommer ihåg att Louisianas SPCA inte ville ha henne som volontär för att hon inte hade fyllt 18 år och att hon då skrev ett brev till VD:n och förklarade att hon hade mycket att bidra med och att hon ville hjälpa djur. Snart var den 16-åriga Page i full färd medflaskuppfödning av kattungar och hon spenderade sin jul med att leka med hundarna på djurhemmet.

Tjugofyra år senare arbetar Page på för att förhindra att det föds kattungar som de som hon själv flaskmatade för många år sedan. Som djurhemmets kattkoordinator tar hon även hand om alla sorters människor som följer med vid problematiken omkring hemlösa katter, kattälskare, katthatare och alla sorter mittemellan.
– Arbetet har gett mig en gratis utbildning som social sekreterare säger hon och skrattar. Jag är någon slags socialsekreterare för människor med kattproblem. Jag är även lite av en djurskyddsinspektör och lite av en lärare. Jag går in och vill då gärna lösa problemen på ett permanent sätt.


Viktigt att intnrartikellouisiana1formera

Genom möten med närboenden, operation dörrknackning och turer genom staden i en pickup med ett 20-tal kattfällor kollaborerar Page med alla slags medborgare för att kunna komma till hjärtesaken: att hjälpa hemlösa katter. Från alla de som är engagerade i katternas öde till de som har fått nog av slagsmålen och alla kattungar som föds varje år. Page tar sig tid att informera alla, om konsekvenserna av att bara mata hemlösa katter utan att kastrera dem och de lösningar som finns till för att kunna lösa problemen.

Sedan 1999 fokuserar djurhemmets ”Feral Cat Initiative” projekt på att få ca 17 förvildade katter i veckan kastrede hos djurhemmets veterinärklinik eller i deras mobila klinik. För Page och hennes kollegor är dock kastrering av katterna och återutsläppet av de kastrerade katterna oftast bara en del av arbetet. Nästan varje projekt har sina egna problem som ska lösas. Oftast gäller det sociala katter som inte ska släppas tillbaka till kolonin utan som behöver komma till djurhemmet eller jourhem. Inte sällan behövs det även lösas konflikter som har uppstått på grund av katterna, ofta mellan grannar eller mellan kattmatarna och kommun.
– Innan jag över huvudtaget börjar kastrera en stor grupp katter går jag runt och knackar dörrar, lämnar mitt visitkort och försöker jag skapa en bild av katternas situation i området, säger Page. Om det finns problem så försöker vi lösa de innan vi börjar kastrera. Vi vill inte släppa tillbaka katter där de inte är välkomna. Det flesta människor vill inte att katterna ska dödas, de vill bara inte ha dem nära sina hus.

Olika åsikter inom organisationen

Även inom organisationen fanns det olika åsikter om problematiken med förvildade katter. VD:n Laura Maloney, som innan sin anställning på RSPCA jobbade på en djurpark var tvungen att ändra inställning vad som gäller förvildade katter och den naturliga faunan. Hennes nya arbetsgivare jobbade trots allt med Trap Neuter Return. Det var ingen enkel uppgift, säger Maloney, tills hon insåg att de två aspekter inte behöver stå mitt emot varandra.
– Jag såg katten som något som inte tillhör den naturliga faunan och som därmed förstörde den naturliga balansen.

När hon började läsa på om TNR insåg hon att kastrering av förvildade katter är en bättre lösning än ett konstantdödande av dessa katter. Samt att de dödade katternas revir oftast tas upp av nya okastrerade katter.
– Sen började jag även inse att den naturliga faunan inte utgörs av ett statiskt tillstånd, den förändras ständigt genom tillkomst och försvinnande av arter säger Maloney. Hon märkte även att TNR skapar fler vänner än fiender inom de områden där katterna håller till. De flesta av matarna är vänligt inställd till oss då de vet att vi inte dödar katterna. Skulle vi göra det så skulle de bara fortsätta mata utan att få katterna kastrerade, säger Maloney. Genom att säga ”Vi hjälper dig att få katterna kastrerade och du får tillbaka dem” har vi skapat möjligheten att jobba med dessa människor.

Beroende av gåvor

Feral Cat Initiative drivs med enbart gåvor och bidrag. Ibland kommer det in pengar på ett mer ovanliga sätt. En gång hittade Maloney ett brev vid hennes dörr. Avsändaren skrev: ”Jag är en kattmänniska, använd dessa pengar till andra saker än att döda djur.” En invånare, vilkens bostadsområde tidigare var översvämmat av katter, lämnade som ett tack till SPCA:s hjälp en gåva på 1 000 US dollar.
– Jag var helt chockad, säger Maloney. De sa att de var väldigt tacksamma att vi jobbade med en sådan tuff uppgift.

Samarbete med Animal Control

Även om SPCA i grund och botten är en privat organisation jobbar de i New Orleans även i uppdrag av staden ang. klagomål gällande djur (AnimalControl). Genom detta uppdrag är djurhemmet förpliktigat att bistå både djur och människor, tvåsaker som borde funka ihop men som ibland är svåra att kombinera. Vad gäller klagomål som rör katter har man delat upp ärendena i två grupper. Ärenden som handlar om färre än fem katter tas upp av Animal Control. Ärenden med fem eller fler katter tas om hand av SPCA:s Feral Cat Initiativ. På detta sätt hinner Animal Control även att jobba med de övriga djurskyddsärenden så som vanvård och djurplågeri. Genom att Animal Control haren förpliktelse att agera innan t.ex. kattärenden eskalerar försöker Page att gå in så tidigt som möjligt.
– Man vill inte vänta tills en situation har uppstått där det finns 80 katter på ett område, menar hon.

Enligt Page är det som gör Feral Cat Initiativet unikt att man ser det hela från olika perspektiven: Från naturskyddarnas perspektiv, från Animal Controls perspektiv, från matarnas och katternas perspektiv och från de omkringboendens perspektiv.

Ofta har människor svårt att se den andrasidan och det blir ett vi-mot-dem. Genom att problematiken med förvildade katter är skapade av samhället är det även upp till samhället att lösa det. Det innebär att alla ska hjälpas åt.

Förbättrat lägetnrartikellouisiana

 Även om New Orleans, som många andra städer, fortfarande har en lång väg att gå innan alla problem med förvildade katter är lösta ser Page att läget  påvisa ställen redan har blivit mycket bättre. Och detta motiverar henne att kämpavidare. I områden där det tidigare kryllade av katter ser hon nu att läget har stabiliserats.
– Man märker verkligen skillnad när man kör igenom dessa områden på kvällarna. För sju år sen kunde manköra genom visa delar av stan och se katter överallt. Nu ser man knappt några.





Översatt från: Feral Cats. A tale of five cities
Nancy Lawson, Animal Sheltering, 2005
www.animalsheltering.org


BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress