Home Förvildade katter/TNR Svenska TNR-projekt TNR Svenska TNR-projekt Slottsskogen, Göteborg

onsdag19 september 2018

Slottsskogen, Göteborg

Textstorlek

katter-2010-024I Slottsskogens koloniområde bor det sedan 2007 en stabil grupp med katter. Innan dess sköts det varje år en del av kattbeståndet och fylldes tomrummet med nya individer, oftast kattungar som föddes efter de okastrerade honkatterna som hade överlevt den senaste avskjutningen.


Sedan 2007 driver Slottsskogskolonin i samarbete med Göteborgs Katthjälp ett Trap NeuterReturn-projekt. Idag är alla katter kastrerade och inga kattungar föds sedan 2008. År 2010 har Slottsskogskoloniföreningen beslutat att fortsätta jobba med katterna enligt TNR-metoden. Redan år 2008 skrev journalist Evelina Åström följande artikel om katterna och projektet.

Dold bakom den böljande gröna oasen Slottsskogen, i centrala Göteborg, ligger Slottsskogskolonin. Här har 17 katter som innan 2007 skulle skjutits, fått en ny chans till ett bra liv.

Torsdag 13/3 06:30
Det är gryning när Gunhild Skåreby kommer skyndandes med sin cykel längst de prydliga gångarna i det öde koloniområdet. På huvudet har hon en mönstrad mössa. Hon är en av de 14 volontärer som jobbar med det TNR-(Trap-Neuter-Return) projekt  som startades hösten 2007 i samarbete med Göteborgs Katthjälp. I dag har hon stigit upp lite tidigare än vanligt för att försöka fånga en katt som ska kastreras. En katt har gått i fällan, Gunhild tror att det är Milkshake, en grå hankatt som redan kastrerats. I den lilla trädgården där fällan placerats mellan stugvägg och buskar sitter det emellertiden svart lurvig kisse och kurar. Gunhild skrattar och säger att gryningsljuset måste gjort  såg grå ut. Hon konstaterar snart att den här katten redan fångats tidigare och öppnar buren. Lätt och ledigt kilar han ut, stannar ett par meter bort, vänder sig om och ser tillbaks på oss innan han tassar vidare. Gunhild säger att alla kolonins katter fått namn och visar ett litet fotoalbum som en av volontärerna sammanställt. Av 17 katter i kolonin har 15 fångats sedan hösten 2007. De har körts till veterinär,undersökts, kastrerats och släppts ut igen. Hittills har de inte haft några problem och alla katter har varit friska och mått bra. Fjolårets tolv kattungar fångades in av volontärerna och placerades ut i jourhem som Göteborgs Katthjälp arrangerat.
– Göteborgs Katthjälp har varit ett stort stöd för oss och ställt upp och svarat på frågor, säger Gunhild. De har även varit med vid ett av föreningens möten och informerat.

    Tidigare har kommunens kattjägare hyrts in om hösten för att skjuta av katterna i ett försök att hålla stammen nere.

Ordförande Viveca Edvardsson beräknar att det sköts cirka 15-20 katter om året. Gunhild berättar livligt och engagerat om katterna, hur hon läste om Göteborgs Katthjälp i Göteborgs Posten och på det viset fann att det finns en annan metod att hantera problemet med vildkatterna.

Gunhild visar sin stuga och pekar ut en plasttunnel där hon brukar mata katterna. I hennes stuga har det aldrig varit några katter på besök då hon är allergisk. Efvalena Åhman från Göteborgs Katthjälp berättar i ett mail om vilken roll de har haft. De fungerar som ett bollplank för volontärerna i kolonin, tillhandahåller burar,fällor och ordnade jourhem.”Det är lätt att jobba med dessa volontärer. Otroligt engagerade och så måna om katterna” skriver hon.

06:55 Fyndboden
En gul byggnad, i mitten av kolonin, som annars står tom om vintrarna har i år fått bli mat- och sovplats för kolonins katter.
– Vi skriver loggbok, säger Gunhild och håller upp en hög med papper fyllda med anteckningar, datum och klockslag. Någon har skrivit– med versaler – det är så kul att komma hit.
Volontärerna jobbar enligt ett rullande schema och Gunhild tycker att det är bra att de är så många som delar på matandet. – Man hinner börja längta,säger hon.Vid väggen, strax innanför dörren, sitter det en mässingsfärgad klocka som volontärerna ringer i då de lagt fram ny mat.

Kolonins styrelse har beslutat att ge TNR projektet två år, till att börja med, för att se om det fungerar tillfredsställande.Viveca Edvardsson berättar att miljöförvaltningen hört av sig angående projektet. De är intresserade av att se om det fungerar för att i så fall kunna tillämpa metoden i villa områden med många vildkatter. Arbetet med katterna betyder mycket för Gunhild och de andra volontärerna.– Det är roligt att hjälpa katterna och den sociala biten betyder mycket.Vi har haft så roligt sedan projektet startade, säger hon. Chilli, en liten rödtigrerad katthona med säregen svansföring, kommer springandes när hon ser oss. Hon vill så gärna komma fram, men vågar inte riktigt hela vägen, utan kråmar sig som om hon strök sig mot oss, fast på avstånd.

Kolonister som aldrig pratat tidigare jobbar nu tillsammans och träffas på möten om katterna.
– Projektet stärker vi-känslan och samhörigheten mellan oss som håller till på kolonin, säger Gunhild. Habibi, en brun tigrerad hankatt, kilar förbi fyndboden och över det lilla torget i koloniområdets mitt. Det har börjat regna lite smått och Gunhild konstaterar att det inte blir någon fångst idag.

Text: Evelina Åström, journalist

BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress