Home Förvildade katter/TNR Svenska TNR-projekt TNR Svenska TNR-projekt Ärtholmen, Malmö

onsdag20 juni 2018

Ärtholmen, Malmö

Textstorlek

Artikel ur Sydsvenskan, 22 september 2011

Katterna på Malmös koloniområden går olika öden till mötes när hösten kommer. En del som fötts i det fria får följa nya ägare hem till en varm lägenhet. Andra överlever vintern utomhus eftersom de matas regelbundet.

HEAloskatter1 s 1003092aVeterinären Anna-Karin Andersson Landgren är en frekvent gäst i Ärtholmens sommarstad. För att minska analet lösspringande katter fångas honkatter in och steriliseras. Uno är en av katterna som fötts och tagits om hand i området. Foto: Hussein El-Alawi


Hankatter kastreras ute i Ärtholmens Sommarstad av Djurskyddets veterinär. Honkatter fångas in och steriliseras på klinik. Insatser på Malmös koloniområden minskar antalet lösspringande katter. Det är på önskemål av några kolonister, som Djurskyddets veterinär Anna-Karin Andersson Landgren utan kostnad kastrerar, steriliserar, vaccinerar, id-märker och undersöker katter på området. Gåvor och donationer finansierar arbetet som utförs av Djurskyddet (före detta djurskyddsföreningen).

Just nu bedriver Djurskyddet även en kastrationskampanj, där 28 000 kronor satsas på katter i Malmö. En knapp tredjedel går till djur som saknar ägare. Kattägare som har svårt att bekosta kastrering får hjälp med halva kostnaden.
Med en operationsväska i handen beger sig veterinär Anna-Karin Andersson Landgren ut bland de välskötta häckarna i Ärtholmens Sommarstad. Det är en av de sista dagarna innan vattnet stängs av för vintern.

– Jag har inte sett vår kung på två dagar. Han brukar patrullera här. Jag har tyckt att han sett dålig ut sedan i våras, rapporterar koloniområdets vaktmästare Robin Larsson. Han är uttalad kattvän. Finkammar Blocket på efterlysningar av bortsprungna för att se om de liknar någon nykomling på kolonin.
– Det finns alltid en väldigt liten grupp katthatare som skriker högst. De flesta tycker att vi gjort rätt. Det är bättre att förebygga än att skjuta dem. De har börjat i Elinelunds Sommarstad och vi behöver inte vara sämre, säger han.

När skyddsjägarna och polisen nyligen uppmärksammades på att ett tiotal kattungar och kattmammor på Ärtholmen riskerade att gå en tuff vinter till mötes bollades istället frågan vidare till Kattjouren och Djurambulansen som skaffade nya hem till alla. Katthonan Trollet, som inte längre får några ungar, väntar troget på Gösta Darnhedes parkeringsplats varje eftermiddag när han kommer med bilen.
Hans hustru såg katten som ”det bästa djur Gud skapat”. Hon lever inte längre och sköter Gösta Darnhede två av Trollets kattungar. Trolle har flyttat in i hans lägenhet, Prästen är permanentboende på stugtomten på Ärtholmen.
– Vi är på landet här och på landet hör det till djur. Klart att det ska finnas katter här, men de får inte bli hur många som helst. säger Gösta Darnhede.
– Ring mig om du hittar någon katt som är okastrerad eller om en katt skadat sig, säger veterinären Anna-Karin Andersson Landgren.

Svarta Tarzan kommer lugnt vandrande på grusgången. Han är sällskaplig och pratar gärna med veterinären och alla andra som verkar vänligt inställda. Han är halvlillebror till en katt som Ingegerd Persson har hemma.
– Vi har försökt lista ut släktträdet utan att lyckas, säger hon om de komplicerade inbördes relationerna mellan områdets alla katter.

Ingegerd Perssons fyra lägenhetskatter har alla fötts på koloniområdet. En dag hade kattmamman slagit sig ner med ungarna på hennes altan. Nu bor de inomhus permanent. Sedan Ingegerd Perssons make gick bort är det för tungt för henne att transportera dem tillbaka till kolonin under sommaren.

Katten Uno härskar på Lisa Sahlins och Claes Bergenäs koloni. Uno bär sele och rör sig fritt inom ett begränsat område under utesäsongen. Vintrarna tillbringar han i familjens lägenhet. Han föddes av Afil, en skölpaddsfärgad katt, som plötsligt en dag låg på staketet till familjens koloni.
– Innan vi hade flyttat ut hade hon flyttat in. Hon fick fem ungar i vår garderob. Det var den mest fantastiska sommaren jag varit med om, säger Lisa Sahlin. En arbetskamrat tog en kattunge, en syjuntekompis en annan. Afil steriliserades, men blev akut sjuk och ”fick somna in”. Kvar är Uno, som för det mesta mår fint, men behandlas för epilepsi. Både Lisa Sahlin och Ingegerd Persson ställer ut kattmat vid stugknuten.
– Någon äter varje natt, jag vet inte vem det är, säger Ingegerd Persson.

På matgäster görs ingen skillnad. Den som kalasar på det bjudna kan lika gärna vara någon av områdets många igelkottar.

Text: Marika Anjou

 
Inga katter skjutna i år

Hittills i år har inte en enda katt skjutits av Malmö stads skyddsjägare. Istället får kattorganisationerna chansen att fånga in och placera lösspringande katter i hem. I fjol sköts fem katter. Åren innan var det betydligt fler. Enligt koordinatorn för skyddsjägarna rörde det sig om ”under hundra” katter 2009. Både representanter för kattorganisationer och för skyddsjägarna är nöjda med utvecklingen.

BloggerBloggerCare2Care2FacebookFacebookGoogleShareGoogleShareTwitterTwitterWordpressWordpress